Jag är såld på fastigheter, och jag tror inte jag är ensam om det. Fastighetsmarknaden gick upp i raketfart efter att man insåg lönsamheten i att spekulera på fastigheter någon gång på 1970-talet. Efter det gick värdet upp på fastigheterna som en rakt, som en väderballong på den svenska fastighetsmarknaden. I storstäderna kostar numera ett vanligt hem några miljoner. På landet kan man få ett helt slott för samma pengar. Allt handlar om tillgång och efterfrågan. Ju mindre tillgång och ju större efterfrågan desto högre pris. Så, just det, jag är inte ensam om att vara såld på fastigheter.
För sex år sedan hade vi ett gastkramande grekiskt drama. Åtminstone i media, och för alla greker. Under 2011 visste man inte om Grekland skulle råka ut för statskonkurs. Inkomsterna hade inte täckt utgifterna. Svenska skattmasar åkte till Grekland för att lära grekiska myndigheter att driva in skatter. Svensk ekonomi är känd för att vara ett väloljat maskineri. De riktigt rika gnäller över de höga svenska skatterna, även de inte lika rika gör så. Svensk ekonomi är samtidigt en av världens mest stabila. Att driva in skatter gör staten stark. En stat som kan betala för sig och undgår statlig konkurs med råge.
I spåren av det grekiska dramat fanns flertalet fantastiska grekiska fastigheter till salu. Den som var sugen på att göra ett fastighetsklipp kunde göra ett klipp. Trenden fortsatte genom södra Europa. Svenskarna insåg att det var fullt möjligt att köpa sig hus utomlands, som visserligen visade sig vara lika kostsamma som dem där hemma, men med ett attraktivt landskap och garanterad sol. Där har du mig, i ett hus på Mallorca. Här kan du göra rena rama fastighetsklipp. Och varför inte? Varför spendera semesterpengarna på sista minuten och hotell, när du kan spendera semestern i ditt eget hem under sommarmånaderna för ungefär detsamma som det kostar att åka på all-inclusive till Grekland?